Legender

Startsida Wees foton

Tar upp lite sägner

Några sägner från Mockfjärd

Ur Karl Erik Forslunds verk "Med Dalälven från källorna till havet",

andra delen, tionde boken, "Mockfjärd och Södra Gagnef".

Jättarna Erse och Möre:

De bodde i nuvarande byarna Ersholn och Mörholn. Ej Myrholn som är felaktigt.

Äldre, äkta infödda Mockfjärdsbor säger med rätta Mörholn. Hol är en mindre kulle

ofta med berghällar i dagen. Mellan Ersholn och Mörholn ligger i skogskanten andra

holar och nedanför dem den stora odlade Digermyran. Från den går till älven

Slommerdiket som i huvudsak utgör gräns mellan Ersholn och Mörholn och som

kröker åt väster. Den kröken skall enligt sägnen ha uppkommit då de två byarnas

första bebyggare, jättarna Erse och Möre, tvistade om marken och Erse vann.

Jättarna Alten, Basten och Tansen:

Jätten Alten bodde på Altberget och har givit namn åt sjön Alten. Han blev osams med

grannarna Basten och Tansen och med jättarna borti Sälsbergen. Då skall han ha planerat

tibast till skydd. Han kanske kände till att "Tibastbär och Bändilarot (vänderot) står allt

(ondt emot").

Jätten Basten bodde i Bastberget. Vägen därifrån till Norra Tansbuan går

ett par kilometer på en rullstensås, flera meter hög och bred, och på bägge sidorna

omgiven av sanka myrar. Den kallas Galtryggen men även Bastens väg ty det är han

som byggt den. Han besökte ibland Åls kyrka (detta hände innan Gagnefs kyrka

var byggd). Han skulle laga den oländiga vägen och tog med sig sand i en säck.

Men säcken sprack och sanden rann ut. Så uppkom grusvägen endast avbruten på ett

par ställen där jätten höll handen för hålet. Vägen blev snörrät ty han gick rakaste

vägen över myrar och moras. Ännu mer berättas om Halvars backe. Där ger marken

ifrån sig ett ihåligt ljud om man stampar ty där är Bastens skattkammare, full av

silver, mitt under vägen. Bland annat en kanna och en bägare av omätligt värde.

Här finns också koppar. Vi hittar även en av de vanliga upplagorna av sägnen om

Brorslotten. Halvarsbackgruvan skulle vara en gång större än Falu koppargruva och

Långängsgruvan i Zakrisberget. Men hon skulle bara kunna hittas en midsommarnatt

av två tvillingbröder födda en julnatt!

Jätteparet Tansen och Tansa bodde på Tansväggen. När Gagnefs kyrkklockor första

gången började ringa skar detta i öronen på Tansen. Han fattade tag i ett stort stenblock

och kastade det mot kyrkan. Men han orkade inte få stenen längre än till den nuvarande

vägen från Bröttjärna till Säl. Tansstenen (Sälsstenen) ligger verkligen bara några tiotal

meter väster om en rak linje mellan Tansväggen och Gagnefs kyrka. Stenen rör sig varje

gång kyrkklockorna ringer. Stenen är 3,2 m hög ovan jord, 4,3 m lång i nord-sydlig riktning

och 3,4 m bred. Stenen blev fridlyst 1925 på begäran av Mockfjärds Hembygdsförening och

är försedd med Dalarnas Hembygdsförbunds skyddstavla. När Tansa satte på grytan gick

Tansen upp på berget med sin håv som var så stor att han kunde nå med den över hela sjön.

Det var han själv som grävt ut sjön Tansen. Jorden bar han liksom Basten i en stor säck

men den brast och jorden rann ut. På så vis uppkom den höga Tansbulindan i Bröttjerbuan.

Den odlade jätteparet upp. Han grävde upp stenarna med bara händerna, hon bar i förklädet

ihop dem till stora rösen som finns kvar än i dag. Tansa sägs också en gång ha kommit hem

till sin gubbe med en häst och en körkarl i förklädet och sagt: "Si en sån jordmask jag hittat".

Högt uppe i Tansbutäkterna finns ett par låga regelbundna avlångt fyrkantiga upphöjningar

i skogen ca 5-6 meter långa. De kallas jättekullarna och sägs vara Tansens och Tansas

gravar där de ligger i silver- eller kopparkistor och med dem ofantliga skatter, däribland ett

par stora guldkronor. Många har grävt där och lämnat hål efter sig.

Sjörån i Tansen. Hon var ett obeskrivligt vackert kvinnfolk som dök upp och sträckte armarna

mot fiskare. Det var inte långt ifrån att de hoppat i till henne.

Rånda. Hon hade tydligen setts en höstkväll i "gattu" mellan Ersholsbuan och Bröttjerbuan

av två ynglingar. Hon var vitklädd och hade en skock vita getter. Bufolket hade buffrat hem.

Det var i skymningen och man väntade snö.

Trollkärringstenen. Från Borsheden går en skogsstig åt norr upp till Flobergets fäbodställe

(Flobuan). Där ligger Trollkärringstenen en knapp fjärdingsväg från byn. Det är ett stort

flyttblock av grå medelgrov granit omkring 4 meter högt. Det var en jättekvinna (inte Tansa)

som skulle kasta blocket mot Gagnefs kyrktorn. Hon lyfte det över huvudet och än idag syns

på baksidan en rund grop efter huvudet och två veck efter handtaget. Hon skulle ha lyckats